Jag har ingen framtid nu.. jag ser det så. Inget å se fram i mot eller jag har en sak har jag. Det är att Madde kommer hem så jag kan åka ner till henne. Hos Madde känner jag mig trygg, säger kan framför allt vara mig själv. Nu känns allt som att jag gömmer mig under ända stort skal när som helst ska gå sönder och spricka. En gång hade jag en framtid och såg framåt i livet, men just nu vill jag inte, orkar inte…  Mina dagar nu består mesta dels av  Skolan, Att vara hemma SJÄLV, och gym. Det är allt jag orkar med just nu, och om jag åker iväg till någon så är det inte långa stunder och det händer allt sällan nu. Jag ser det som att jag är tråkig att umgås med men jag har sagt till er att jag måste få ordning på mig själv innan jag är ute på fri mark igen.
varje dag har jag tanken att åka härifrån… bort, vart vet jag inte men sätter mig bara på ett tåg och åker iväg. Flera gånger har jag bara bryta ihop och lakat mig i sängen och bara velat skrika med finns inget att skrika för.

Nu ska jag ta och göra mig inordning för skolan där vi har matlagnings prov första dagen vi är i köket för denna termin.. känns faktisk rätt skönt att komma tillbaka till köket idag, sen får vi se hur det går med att laga mat då.. (hehe) men det ska bara gå bra,,, eller inte.

Nepp men nu ska jag sätta mig i bilen och åka in till skolan

//Rebecka