När man varit singel ett tag, som i mitt fall ganska länge och dessutom har fått sitt hjärta krossat rejält en gång, då blir man lätt lite skadad. Ni vet... hjärtat blir liksom som ett glas som går i 1000 bitar och sedan limmas ihop och går sönder igen och till slut håller den knappt ihop och de där sprickorna syns väldigt tydligt. Precis som spåren känns av väldigt tydligt när hjärtat blivit krossat.

Klart man blir rädd. Klart misstankarna hela tiden finns där när du väl träffar någon intressant för dig, Men hHur ska du kunna våga lita på att just denna gången är det rätt? Hur vet du att just den här personen inte lämnar dig med ditt hjärta krossat i tusen bitar? Det vet du aldrig!

Och tänk om det alltid var enkelt. Två personer träffas, blir förälskade och allt faller på plats. Har man tur är båda singlar, båda har lagt gamla krossade relationer bakom sig och spår av krossade hjärtan finns inte längre kvar. Men så enkelt är det inte alltid. Verkligheten ser inte alltid ut så.

Ibland träffas två personer som har hjärtan som inte alls läkt klart. Och ibland träffas två personer där den ena är singel och den andra befinner sig i något som ska föreställa en relation men egentligen längtar bort till något annat. Men de kan bli lika förälskade ändå och de som har hjärtan som inte läkt klart kanske kan läka tillsammans. Och ibland kan man behöva den där hjälpen för att ta sig ifrån det där som ska föreställa en relation. Men inget av det där är enkelt.

Det är aldrig enkelt. Kärleken är inte enkel. Och du bestämmer aldrig över dina känslor eller kan styra över vem du blir förälskad i.

Enklast vore ju att fortsätta vara singel. Men så enkelt är det ju inte. För alla har vi den där längtan efter kärleken.

Men enkelt är det aldrig...